Husets historia

Grundandet av vetenskapliga samfund började i Finland på 1820-talet och aktiverades under slutet av 1800-talet. Samfund uppstod inom alla vetenskaper, och de hade en viktig uppgift i främjandet av de nationella vetenskaperna och säkrandet av vetenskapens oavhängighet. På grund av förryskningssträvandena var t.ex. Helsingfors universitets framtid osäker. Tanken om grundandet av en delegation för stödjandet av de vetenskapliga samfundens verksamhet bereddes i en arbetsgrupp, och på befallning av det autonoma Finlands senat grundades De Vetenskapliga samfundens delegation (VSD) år 1899. Senaten ansåg det viktigt att stöda de i vetenskapsidkarnas frivillighet baserande vetenskapliga samfundens verksamhetsförutsättningar och samarbete.

Samtidigt fick samfunden till sitt bruk det s.k. Pöllölä-huset som blivit färdigt på Kaserngatan i Helsingfors, vilket löste samfundens just då rådande behov för lokal- och biblioteksutrymmen. Delegationens främsta uppgift var att förvalta lokalerna. I Pöllölä fungerar idag Finlands arkitekturmuseum.

Från Pöllölä flyttade delegationen och samfunden år 1931 till Ständerhuset. Statens centralförvaltnings ökade behov av mötes- och representationstillställningar ledde år 1978 till en nyorganisering av Ständerhusets bruk och dess övergång åter till mest statens användning. Som ersättande lokal fick de vetenskapliga samfunden år 1997 den av arkitekt Elsa Arokallio planerade och år 1925 färdigblivna, för Lisa Hagmans skola Yksityisluokat byggda skolbyggnaden på Kyrkogatan 6. Tidigare hade bl.a. Helsingfors flickgymnasium och Helsingfors universitet verkat i byggnaden.

Byggnaden representerar 1920-talets nyklassicism och den är byggd i två delar: salbyggnaden på gårdssidan år 1922 och huvudbyggnaden med klassrum år 1925. Inomhus har lokalernas noga planerade placering och detaljer hållits mest hela.

Läs mer om husets historia (på finska): Hannu Heikkilä: Lisan koulusta Tieteiden taloksi (pdf, på finska)

Grundrenovering av huset

Byggnaden grundrenoverades år 1996. Interiörernas ursprungliga detaljer har restaurerats skickligt. Husets klassicismenliga anda har bevarats genom att en del av interiörerna målats med ursprungliga färgtoner och gammal målningsteknik brukats. Gamla delar och strukturer som hör till huset, såsom lampor och värmeelement, har renoverats och behållits. Den andra trappuppgången och hissen som förutsatts i nya byggbestämmelser har anpassats till den gamla byggnaden.

Merparten av de i skolutrymmena bevarade över 70 gipsrelieferna av skulptör Emil Cedercreutz restaurerades i samband med grundrenoveringen. Den gamla gymnastiksalen har ändrats till en elegant och fungerande kongressal. I anslutning till nedre våningens aula ficks ett trivsamt café, Vetenskapscaféet Tiedekahvila.

Byggnaden ägs och disponeras av Senatfastigheter.